Motorbåtens historia


Utombordaren

Därmed är vi inne på nästa kapitel i motorbåtshistorien. Kanske inte helt ointressant med tanke på den stora dominans utombordsmotorerna i dag har i vår motorbåts flotta.

Liksom den första motorbåten som såg dagens ljus i Frankrike, så gjorde också den först aktersnurran det. Det var en egendomlig uppfinning som kallades ”Motogodille” eller motoråran. Det fick dock inte någon praktisk betydelse och sjönk snart i glömskans djup.


Motogodille 1904

Motogodille 1904
En amerikan vid namn Waterman lyckades bättre, hans namn var känt ett tag i denna nya företeelse inom motorbåtarnas värld. Det var dock en liten ofullkomlig manick som inte hade någon framtid för sig.

Evinrude 1911

Först med norrmannen Ole Evinrudes framträdande på den amerikanska marknaden tillkämpade sig utombordsmotorn en plats på sjövägarna. Enligt uppgift skall idén till hans utombordare uppkommit vid en utflykt i Milwauke, USA, en varm augustidag år 1906.
   En av de deltagande damerna lär ha övertalat Ole Evinrude, att skaffa henne en svalkande glassbägare. Möjligen ökades hennes iver genom vetskapen att det var omkring en timmas rodd till närmaste glassbutik. Under den mödosamma roddturen kom Evinrude underfund med att en liten lätt motor skulle ha varit honom till god hjälp.
   I varje fall fick flickan sin glass och världen fick en Evinrudemotor på 1,5 hk, som började tillverkas 1909.
1,5hk Evinrude 1911

Archimedes 1912

Även Sverige låg bra framme i utvecklingen i fråga om utombordaren, redan 1911 konstruerade de två bröderna Hult den första Archimedesmotorn som sedan patenterades 1912. Den mätte sig gott med Evinrudes och vann snabbt stor marknad, trots en tämligen liten driftsäkerhet.
   De första utombordsmotorerna hade batteritändning trots att den första högspänningsmagneten lanserats i Sverige redan 1910 på inombordare. Det var amerikanarna som angav tonen, och karriären för utombordaren började på allvar på 1920-talet.
5 hkr Archimedecmotor

De första utombordarna höll sig vid 1,5 till 5 hästkrafter, men nu började amerikanarna på att bygga lätta snurror på upp till 8 och 10 hästar, som med trimning kunde fås att utveckla ännu större kraft. Då visade det sig, att de båttyper som de var avsedda för inte dög längre.
   Den båt som efter undersökningar visade sig vara bäst lämpad för en stark utombordsmotor, var bredare, kortare och med flatare akterbotten än tidigare typer. Den byggdes också med minskad vikt och fick en mera genomtänkt inredning. Nu gjorde man ordentliga soffor med ryggstöd, manöverplats med ratt och motorreglage, fördäck och vindruta.
Den hade sitt ursprung i Amerika och fick i Sverige sin egen utformning och stil, anpassad efter våra förhållanden. Typen fick namnet passbåt och bildade tillsammans med sin motor, utombordaren. Namnet utombordare som från början hänvisade till motorn användes nu för hela ekipaget.
   Med en tio hästars motor presterade en sådan farkost 14 knop redan i början av 30-talet. Passbåten som senare utvecklades till vad vi idag kallar campingbåt fick en enorm spridning. Som regel byggdes den i furu på klink, en hållbar och bra båt som ännu utgör en stor del av vår träbåtsflotta och troget tjänar sina skeppare.

Vindö campingbåt 6,5x2,2m


Framgångarna med passbåten flyttades snart över på inombordarna, och sådana började att byggas efter samma ideer. På så sätt fick man upp farten även här utan att tillgripa allt för stor motorstyrka. En kombination mellan deplacementbåt och fartbåt började framträda.


De krafter som påverkade båtens utformning orsakade en utsuddning av skiljelinjerna mellan utombordare och inombordare gällande det lättare tonaget. De starka utombordsmotorerna drev med hög fart planande kabinbåtar lika säkert som inombordsmotorn, vinsten var bättre innerutrymmen.
   Utomordsmotorn var också billigare därför att man slapp ifrån den fasta installationen. Men den högvarviga utombordsmotorns korta livslängd gjorde att vinsten snart var förbrukad, inombords installationen var betydligt mer varaktig.
 
Bakåt   Nästa