Motorbåtens historia


Utvecklingen

Henning Forslund var en av motorbåtens banbrytare i Sverige och till 1897 års Stockholmsutställning byggdes en motorbåt av hans konstruktion vid Söderköpings båtbyggeri. Den hade många nya finesser.


Beträffande skrovet hade Forslund konstaterat att propellern verkade dra ner akterskeppet och detta borde därför ges mera bärighet än vad som fanns hos vanliga roddbåtstyper.
   Följden blev ett utdraget aktervalv som liknande ångsluparnas. Tanken visade sig vara riktig och med en 3 hästkrafters motor kunde Forslund prestera den goda farten av 5,5 knop.
   Själv iklädd hög hatt åkte han omkring med denna båt och gjorde reklam för utställningen. Resultatet uteblev inte, beställningar flöt in och båten byggdes i flera exemplar.

Henning Forslund 1897

Henning Forslund 1897
 
Motorn har beskrivits av ingenjör Ruben Östlund:
Motorn var en rätt underlig tingest av tvåtaktstyp. Svänghjulet var mycket stort, 700 á 800 mm i diameter, och cylindern stod på huvudet, dvs. cylindertoppen var vänd nedåt så att det hela såg ut som en vanlig pump. På grund av att motorn var vänd upp och ned kom motoraxeln att ligga högt över propelleraxeln, varför en transmission bestående av en kedja och tvenne kedjehjul måste ordnas. Tändningen var elektrisk och som energikälla brukades ett torrbatteri”.
 

Koster 1888

Motorn blev en betydelsefull faktor i arbetslivet på sjön. Fiskarna, lotsarna, fyrfolket och andra som hade sin verksamhet vid kusten övergick från segling och rodd till motordrift. Och snart fann man att för bruksbåtar som skulle fungera under hårda förhållanden så var det fördelaktigt att bibehålla och modifiera de gamla segelbåtstyperna, exempelvis kostern.
   De försågs med tändkulemotorer drivna med motorolja eller råolja. Detta system var betydligt mera robust och pålitligt än bensinmotordriften vars största brist var tändsystemet. Backgång åstadkoms på den tiden antingen med ställbara propellerblad, en konstruktion som alltså var tidigare än backslaget, eller också genom motorns rörelseriktning omkastades.
   Seglingen försvann snart helt bland småbåtarna, där den sedan bara bedrevs som nöje och rekreation. Skutorna seglade dock ännu några årtionden.
Koster 1888
5hk Skandia råoljemotor
5hk Skandiamotor med
vridbara propellerblad

Henning Forslund hade försett sin utställningsbåt med ett fylligt aktervalv för att motverka propellerns neddragande kraft. I Tyskland hade man gått vidare på den linjen och börjat göra båtarna allt fylligare i akterskeppet. Undersökningar av propellerns verkningssätt visade att motorbåtens skrovutformning borde vara helt annorlunda än segelbåtens. Istället för segelbåtens uppdragna linjer i akterskeppet borde motorbåten ges utplanade linjer i botten. Detta för att propellern skulle tillföras vatten och arbeta med full effekt.
   Vattenströmmen under den framglidande båten fick inte genom linjernas utformning avledas från propellern. Samtidigt måste propellern ner så djupt i vattnet att den inte drog till sig luft uppifrån ytan som ger upphov till dålig effekt och kavitation. Akterkant av köl och akterstäv skulle också ha strömlinjeform, för att befrämja vattentillförseln till propellern. Här hade nu kommit fram en del normer för motorbåtskonstruktionen, som började påverka skrovets utseende och ge det en egenart.
Ksss logga 1917 I ingenjör John Smith hade sjömotorismen också en förkämpe. Han inregistrerade 1902 den första motorbåten i KSSS (Kungliga Svenska Segel Sällskapet). Båtens namn var Smart. Den var byggd i Hamburg och utrustad med en fyrcylindrig Daimlermotor som gav den 9,45 meter långa båten en fart av 7,5 knop. Den var byggd i stål med inredning och överbyggnad i mahogny och teak. Med magnettändning, elektrisk utrustning för belysning och lanternor och många andra finesser representerade den på sin tid höjden av elegans och teknisk fulländning.
Den svenska motorbåtsflottan bestod vid den här tiden av ca 30 båtar, varav 2/3 hörde hemma i Stockholm.

Skärgårdsstaden Vaxholm kom att spela en betydelse full roll för det spirande motorbåtslivet i landet. På Ramsö norra udde låg motorfabriken Reversator. Där byggde en märklig båt 1904, efter ritningar av en man som skulle komma att betyda mer än någon annan för svensk motorbåtsport. Konstruktören var ingen annan än ingenjör C.G Pettersson.
Vikingen
Vikingen 1904
Utgående från gamla konstruktionserfarenheter ansåg han, att vägen till god fart borde ligga vid stor längd och liten bredd. Vikingen gjordes därför 8 meter lång på en bredd av endast 1,27 meter. Inombords hade denna en encylindrig fyrtaktare av Reversators tillverkning. Med 2,5 hästkrafter lyckades man driva upp båten till 8 knop. Det räckte för att erövra förstapris i internationell tävlan i Kiel samma år och ställa svensk motorbåtskonstruktion i främsta ledet bland världens stater.
Denna båt kan sägas ha visat vägen till den snabba motorbåtens utveckling.

Merx annons 1912

Två linjer i utvecklingen kunde nu urskiljas, den som siktade på ett rymligt, bekvämt och sjödugligt skrov, som med någorlunda god fart kunde drivas fram maskinellt, samt den som uteslutande siktade på farten. Samma klyvning av utvecklingen hade man tidigare kunnat se i Tyskland och Amerika, de två ledande länderna inom sjömotorismen. Generellt kan man säga att den första utvecklade ett skrov för gång i vattnet, kallat deplacementskrov, och den andra för gång på vattnet eller så kallat planande skrov.

Därmed började de två grundtyperna deplacementbåt och fartbåt alltmera skilja sig från varandra.
Bakåt   Nästa