Motorbåtens historia


V-båten

Inom motorbåtskonstruktion hade man hittills format bottnarna med U-form eller runda slag som man också kan kalla det.

R & V-skrov

Nu gjorde man botten flackt V-formig i förskeppet och reste sidorna i vinkel mot denna bottenform. Fördelarna var obestridliga i synnerhet innebar en sådan bottenform minskad våt yta jämfört med en rundbottnad båt. Detta låter som en motsägelse, men man måste i sammanhanget ha i minne att skrovet av farten lyfts upp så att ingenting av sidorna ligger i vattnet.

Våt yta R-skrov
Våt yta V-skrov

När v-skrovet går fram med låg fart fungerar det som en kantig och dålig deplacementbåt med stort form- och vågbildningsmotstånd. Vid 13-16 knops fart lyfter emellertid förskeppet och vågorna slås ut från sidorna istället för att ställa sig hindrande mot skrovet.
   I detta läge går förskeppets botten över vattenytan med en vinkel av 5-6 grader varvid en fördjupning uppstår i vattenytan. Följden av denna komprimering blir ett tryck mot båten som lyfter ytterligare. Då är det inte längre enbart båtens flytkraft (deplacementet) som bär den.

Vågbildning R-skrov
Vågbildning V-skrov

Tidigare nämdes i samband med Thornycroftbåten att den bästa vinkeln mellan botten och vattenytan var 3 grader. Det är nog också teoretiskt riktigt för att få den högsta möjliga farten på båtar som skall köras på smult vatten. I praktiken har man dock tvingats godta en större angreppsvinkel för att få en mer lättkörd och säker båt.

Först på 30-talet blev v-båtarna riktigt populära. I Amerika var det de ledande bilfirmorna som tog initiativet, man tillämpade då serietillverkning efter samma mönster som vid biltillverkning.
   Så tillverkades bland annat de kända amerikanska inombordsbåtarna, Chris Craft, Dodge och Gar Wood. Eleganta mahognybåtar med bilutstyrsel i inredningen. I Sverige har Forslundbåtarna och Plymdroskorna utvecklats i samma riktning.
Plymdroska 1930
Plymdroska 1930

Den nya tiden skulle medföra nya stilideal för motorbåten. Bilarnas fabriksmässiga utformning i pressad plåt med deras starkt betonade strömlinjeform återverkade också på sjömotorismen, och även om strömlinjeformen i övervattenkroppen saknar betydelse under 30 knop, befrämjade den i alla fall helhet och harmonisk linjeföring i båtarna.
  De första v-båtarnas skarpa linjer hade mjukats upp något, v-formen mildrats och slagen rundats, och man fick därmed lite mjukare rörelser i sjön i utbyte mot en tämligen obetydlig fartminskning. Bakgrunden till dessa experiment var aktersnurrornas defenitiva genombrott omkring 1928.

V -båtens utveckling
A: Typisk deplacementbåt med förhållandevis stor undervatten kropp och vackra, mjuka spantformer.
B: Typisk v-bottenbåt med mindre undervattenskropp, uppdragen slaglinje och skarpa slag.
C: Planande båt med uppmjukade linjer och rundade slag.
 
Bakåt   Nästa